✞ 𝔟𝔦𝔱𝔱𝔢𝔯𝔰𝔴𝔢𝔢𝔱 𝔱𝔯𝔞𝔤𝔢𝔡𝔶 ✞

Jag börjar bli riktigt trött på det här.

Jag inleder det här inlägget med att säga att det är en jättefin dag. Solen skiner och det kändes bra med en promenad. Idag mår jag bra och är glad. Det får mig att tänka på något. Det är i sådana stunder när solen skiner och våren är här som får mig glad och känna att allt kommer bli bra. Då är livet härligt. Plötsligt nästa dag får jag ångest istället, allt blir mörkt och allt känns hopplöst. Då känns livet inte alls härligt. Det är jobbigt. När det blir så. Jag är trött på det, att det går upp och ner så. Det är normalt, så är det för alla men ändå. Det kallas livet.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: