✞ 𝔟𝔦𝔱𝔱𝔢𝔯𝔰𝔴𝔢𝔢𝔱 𝔱𝔯𝔞𝔤𝔢𝔡𝔶 ✞

“I was so happy and then I woke up”

Igår kväll var inte riktigt min kväll. Jag har var full med en massa tankar. Det är jag i för sig fortfarande. Som jag skrev i förra inlägget har jag svårt för att skaffa vänner och hade det redan i skolan. Vad är liksom felet på mig? Jag är inte bra på att vara social. Redan när jag var barn och tonåring hade jag svårt för att hålla kontakten. Det var alltid dem som ringde mig. Tänkte alltid "vill de vara med mig får de ringa, för mig spelar det ingen roll". Jag vet, konstigt tänkade. Tycker mest att min diagnos förstör för mig. Det som är det positiva är att jag har mina intressen och att jag blir så fokuserad på det. Jag kan helt plötsligt bli helt fascinerad av något ämne och kan sitta och googla på det i timmar.
 
Jag är och var alltid rädd för att bli dömd, att de i klassen skulle tycka jag var konstig när jag sa något. Jag var alltid tyst. Sa verkligen ingenting förrän någon sa något till mig. Jag var den blygaste du kan tänka dig. Vågade och vågar fortfarnade inte stå i centrum, det var det värsta i skolan. Tyckte inte om att få den uppmärksamheten. Det var dock en gång det var trevligt, när någon sa att jag var duktig på att springa (när vi var typ 8-9 år). Senast jag fick en ny vän var 2011, men med henne tappade jag kontakten med under 2015. Jag träffade en ny vän via mitt jobb 2015, men vi blev aldrig direkt kompisar, bara jobbarkompisar. Jag hoppas på att få träffa nytt folk i framtiden och inte vara så rädd och osäker. Som jag lätt blir.
 
Ibland ångrar jag att skriver ner alla dessa funderingar och tankar jag har. För det känns så kontigt. Som att jag bara överdriver. Jag är som sagt väldigt känslig. Ibland vet jag inte ens vad jag känner. Nästan som om det var alldeles för många känslor och tankar i mitt huvudet. Jag har en tendens att fundera på saker alldeles för mycket. Det går på högvarv. Aldrig en lungt stund.

Kommentarer
☾ Postat av: R & S ☽

Återigen, måste säga att jag känner igen mig så mycket i vad du säger. Allt ifrån det med klassen till att jag kan sitta och googla i timmar om något som intresserar mig. Så jag är glad att du skriver ner dina tankar och funderingar, det får mig att känna mig lite mindre konstig och att vissa personer bara är såhär :)
Kram!

Svar: Aww <3 Det känns alltid mycket bättre när någon annan känner precis som en själv. Bloggen för mig är ett sätt att skriva av mig, man vet ju aldrig om man kan hjälpa andra och man kan hjälpa varandra. Det är skönt att få skriva av sig <3
✞ bittersweet tragedy ✞

2018-04-15 @ 21:24:48
URL: http://winterbones.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: