✞ bittersweet tragedy ✞

Jag är rädd för livet, men är också rädd för det. Rädd för att det aldrig ska börja, rädd för att det ska sluta.

Det är april månad. Helt fantastiskt. Det är mitt i natten och jag skulle egentligen gått och lagt mig för länge sedan och börjat titta på en tv-serie. Istället har jag suttit och kollar runt på nätet. Bland annat tittat på bilder på We Heart It. Det har varit en bra dag, känner mig dock lite nere, men inte så farligt. Jag är bara så trött på väntan. Det har tagit så lång tid att få veta en del saker, som jag inte pratar om just nu. En annan gång kanske. Lite tom känner jag mig också, men det är lite svårt att känna efter idag, eller natt som det är. Jag måste ändå säga att jag mår bra. Även om jag känner mig ganska värdelös. Jag är också väldigt arg på mig själv. Jag måste verkligen ta hand om mig själv bättre, men jag orkar liksom inte. Jag vill inte längre känna mig tom, jag vet ens knappt vad det betyder, men det är så det känns. Jag är ensam och vill bara att mitt liv ska börja, men jag är rädd.
 
Bild från We Heart It.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: