✞ bittersweet tragedy ✞

Varför börjar alla andras liv, men inte mitt?

Några tankar jag har är att det känns som att jag står kvar på samma plats, samtidigt som alla andra flyger iväg. Alla jag känner. De flyttar hemifrån, har ett förhållade och deras liv har börjat. De verkar må bra och jobbar heltid. De har normala liv. Jag står kvar på ruta ett och kommer inte iväg. Min tärning slår aldrig något slag så jag går aldrig några steg fram. Står och trampar på samma plats. Det gör mig rädd och ledsen. Jag vet inte vad jag ska göra, får panik. Jag känner att min diagnos och sociala fobi (eller vad det nu är) gör det jobbigare och jobbigare för mig. Jag känner mig isolerad från omvärlden. Jag har haft samma vän i 10 år och aldrig haft några andra. Nu kan jag inte ens träffa henne mer (på grund av bor för långt bort). Hur skaffar man ens vänner i vuxen ålder? Jag går aldrig ut. Jag festar inte. Jag är inte direkt som alla andra. Fan. Vill jag ens leva mitt liv? Önskar jag hade någon annans liv. Varför går mina tankar från de ljusaste till de mörkaste? Det är märkligt. Jag känner mig ganska okej nu, lite arg för att jag är så dålig. Allt är bara så svårt.
 
Tankar på natten är värst...
 
Bilder från We Heart It.

Kommentarer
☾ Postat av: Anonym ☽

Har ingen aning om hur man skaffar vänner i vuxen ålder. Mina träffade jag genom rugbyn och nya jobbet. Det kanske bara kommer naturligt av sej själv? 💕

Svar: Det blir att man träffar folk genom jobbet eller andra föreningar. Jag har alltid haft svårt för att skaffa vänner, även i skolan. Den sociala biten i mitt liv har alltid varit svårt.
✞ bittersweet tragedy ✞

2018-04-12 @ 15:38:59
URL: http://vapenbroder.blogg.se
☾ Postat av: R & S ☽

Undrar också hur man skaffar vänner i vuxen ålder. Brukar aldrig hitta några jag passar med på jobbet eller i skolan. Har träffat de flesta genom internet som jag har kunnat prata länge med innan jag träffar då jag kan känna mig mer avslappnad och vara mig själv, istället för att börja med att träffas och sedan börja lära känna personen..

Svar: Det är inte lätt. Jag har för det mesta bara jobbat med folk som är mycket äldre än jag, så inga jag blivit vän med direkt. Jag känner inte mycket folk på internet heller, men några internetvänner har jag. Man vill ju gärna prata med dem på nätet ett tag innan man faktiskt träffar dem på riktigt, kan kännas lite läskigt annars (för mig då).
✞ bittersweet tragedy ✞

2018-04-15 @ 21:27:41
URL: http://winterbones.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: