✞ 𝔟𝔦𝔱𝔱𝔢𝔯𝔰𝔴𝔢𝔢𝔱 𝔱𝔯𝔞𝔤𝔢𝔡𝔶 ✞

“We've got hearts in the right places, But we're still a danger to ourselves”

Det finns en sak jag varit med om. Tre gånger under mellan 2014 fram tills nu har det varit tre killar som skrivit till mig på kik och instagram. Vi har först snackat på något ställe på nätet, men sen börjat skriva på kik. Det jag märkt med alla tre är hur de ställer en massa frågor. De är sjukt nyfikna. För mig är det ett varningstecken. Det känns som att de vill något. Jag som redan har svårt för att veta hur jag ska bete mig i sociala sammanhang. Det här är kanske normalt. För mig blir det väldigt jobbigt och efter ett tag vill jag inte längre skriva med dem, men de slutar inte. En dag ignorerade jag och han fortsatte skriva och undrade vad hade hade gjort för fel. Inte för att han hade det, jag hade bara ingen lust att skriva mer. Jag vet bara inte hur man gör när man umgås. Dessutom tröttnar jag efter ett tag när vi skrivit med varandra. Var tror han att det här kommer leda till? Ska vi skriva med varandra på nätet för alltid? Det är ju inte så att vi kommet träffas irl ändå. Någon gång ska vi ändå sluta skriva. Livet går vidare. Jag vet att jag är sjukt konstig.
 
Efter tag när jag skriver med dem vill jag inte skriva mer med dem så jag loggar bara ut från appen (kik). Jag antar att jag inte gillar att människor kommer för nära mig, så jag släpper dem. Dessutom känner jag dem inte irl. Jag vill bara vara försiktig, för man vet ju inte riktigt vem de är. Jag blir nervös när jag skriver med folk på internet, tjejer som killar. Jag har alltid haft problem med det. Hur gör man ens om man inte vill skriva med folk längre? Man kan ju inte direkt skriva till dem och säga "jag vill inte snacka mer med dig, hej då". Det är ju också superkonstigt. Jag kan ju inte heller låta det rinna ut i sanden, för det gör det inte ändå, för de skrev/skriver till mig varje dag.
 
Bara jag som tycker det är jobbigt att skriva med folk? Jag är så himla konstig. Varför är jag så här? Att ha asperger är inte lätt. Jag vet att man inte ska skylla på sina diagnoser. Det här är en del av min personlighet också. Jag känner mig mer världelös för varje dag som går. Varför kan inte jag fungera som en normal person? Fan också.
 
Bild från We Heart It.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: