✞ bittersweet tragedy ✞

“I get that you don't want to be with me, I wouldn't choose me either”

Jag kan inte fatta att jag sjunkit så här lågt. Det blir fan bara värre för varje år som går. Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte klara något alls? Jag är så ensam... Jag gömmer mig bakom ett skal. Jag vet inte ens själv hur jag mår längre. Jag känner bara ingenting och jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. Jag är tom. Jag är bara en förvirrad själ som fastnat i denna kropp. Något som faktiskt håller mig kvar är hoppet om att det blir bättre så fort jag flyttar hemifrån. Blir det inte bättre då vet jag inte vad jag gör. Måste prata med någon. Är rädd att sjunka ännu djupare. Är rädd. Håller hoppet uppe. Ljuset finns någonstans där ute, jag bara måste hitta det. För som sagt, hoppet är det sista som lämnar oss. Nä, nu får jag avsluta detta lite mer positivt. Jag ska fortsätta nu att titta på en tv-serie och glömma bort verkligheten för en stund. För om det finns något som gör mig riktigt glad så är det en riktigt bra tv-serie eller något riktigt bra på Youtube.
 
Jag har inte skrivit på typ en vecka. Jag var glad och mådde okej, men nu är allt typ skit igen 🥀🥀🥀

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: