✞ bittersweet tragedy ✞

Nu var det ett tag sedan

Nu har jag inte skrivit något här sedan den 27 april. Ärligt så har jag inte haft något att skriva om. Dessutom inte haft tid. Humöret har som vanligt gått upp och ner. En del dagar värre än de andra. En sak jag börjat förstå är att jag mår alltis sämre när jag är i närheten av min familj/föräldrar. Jag vet att det låter konstigt, men jag blir alltid sårad av dem. De gör ju inte det med vilje, antar att de alltid vill mig väl. Jag är så överkänslig tar åt mig av varenda sak. Vi ska alltid bråka och då kommer min ångest. Den där tunga otroligt jobbiga känslan. Därför är det alltid bäst att hålla sig undan. Alltid när jag är själv mår jag bättre. Förstår inte riktigt vad det är. Det är som att de triggar fram ångesten i mig. Superkonstigt.
 
Jag vill bara vara ensam, allt känns lugnare då och jag blir inte arg eller ledsen över vad någon säger. Jag är inte direkt glad i närheten av dem. Sorligt, men sant.
 
Bild från We Heart It.

Kommentarer
☾ Postat av: R & S ☽

Jag känner exakt samma (förutom mot twin). Verkligen inget illa menat mot familjen men känns alltid som dom ser ner på mig och att jag aldrig duger. Blir alltid lättirriterad pga ångesten och det gör inte saken bättre :/

Svar: Just det där att det känns som att de ser ner på en känner jag igen. För mig behöver det inte var så, men det känns ju så...
✞ bittersweet tragedy ✞

2018-05-08 @ 15:08:45
URL: http://www.winterbones.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: