✞ bittersweet tragedy ✞

“You don't need water to feel like you're drowning, do you?”

Jag är väldigt lättpåverkad och kan få ångest för ingenting. Allt hos mig är överdrivet. Jag kan inte låta bli att känna vad jag känner. Folk kan inte bara säga åt mig att inte känna efter för mycket. Det är ju inte så att jag går runt och hela tiden känner efter hur det känns. Jag känner det jag känner. Jag blir lätt arg och ledsen. Jag har gansla lätt för att bli glad också. Min känslor är som en berg och dalbana. Det går upp och ner (och fort går det). Så har det varit sedan jag var liten. Det har ALLTID varit så. Det är ganska sjukt när man tänker på det. Det verkar dock som det blivit värre med åren.
 
Det är jobbigt att vara så psykiskt uttmattad hela tiden. Hela tiden knappt orka göra någonting. Så mycket intryck och så mycket tankar i huvudet. Hur sorterar man dem? Att ofta vara rädd, orolig och nervös. Jag blir i för sig inte lika nervös längre som förut. Jag tror folk kan tro att jag är lat, men egentligen är jag inte alls det. Jag blir bara så himla trött psykiskt att jag inte orkar ta disken som ett exempel. Det går åt väldigt mycket energi att bara ta sig upp på morgonen. Jag antar att folk inte riktigt förstår det. Det är inget att skämmas över. Jag har pratat om det på mitt förra jobb. Det kändes inte alls svårt att berätta. Det kan ju vara för att hon förstod mig. Inte många som gör det, tyvärr. Jag kände för att skriva av mig.
 
Bild från We Heart It.

“Now the night is coming to an end. The sun will rise and we will try again”

Bilder från Tumblr.

Min resa fortsätter någon annanstans.

Jag fortsätter blogga på en annan blogg. Jag har en annan blogg på blogspot och jag känner inte för att blogga på båda. Så jag fortsätter där. Kanske att jag kommer tillbaka hit en vacker dag. Får se.
 
Foto: weheartit.com.

Tidigare inlägg