✞ 𝔟𝔦𝔱𝔱𝔢𝔯𝔰𝔴𝔢𝔢𝔱 𝔱𝔯𝔞𝔤𝔢𝔡𝔶 ✞

Hade ni en bra midsommar?

Jag har verkligen inte tid att skriva något inlägg ikväll, men känner för att göra det ändå. Jag har det bra faktiskt. Jag kommer snart få jobb och jag har inte så mycket ångest för det. Det känns ganska bra. Ska bli nice att komma bort från huset några timmar i veckan. Snart kommer också pengarna in på kontot och jag längtar, för jag är så sugen på pizza. Funderar på att köpa nya skor. De jag har nu börjar bli slitna.
 
Finns inte mycket att säga egentligen. Inte om min dag i alla fall. I veckan eller inte bara förra veckan, men rent allmänt har jag haft rätt mörka tankar. Alltså om livet och döden. Hemskt, jag vet. Försöker inte tänka så mycket. Under förra veckan fick jag en tanke och det det fick min att tänka om. Jag vill fortsätta leva, det är så mycket jag fortfarande vill se i världen. Mycket mer jag vill uppleva. Innebär det att jag får lida mig igenom det så får det vara så. För helt ärligt, så tror jag att denna känslan i kroppen jag har av att aldrig vara lycklig alltid kommer sitta i. Sedan kanske det händer saker i livet som får mig på andra tankar. Om jag träffar nya vänner och kanske till och med kärleken. Kanske jag en vacker dag kan känna mig gladare.
 
Dags att gå och lägga sig och titta på Netflix 😊😄
 

“I get that you don't want to be with me, I wouldn't choose me either”

Jag kan inte fatta att jag sjunkit så här lågt. Det blir fan bara värre för varje år som går. Vad är det för fel på mig? Varför kan jag inte klara något alls? Jag är så ensam... Jag gömmer mig bakom ett skal. Jag vet inte ens själv hur jag mår längre. Jag känner bara ingenting och jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. Jag är tom. Jag är bara en förvirrad själ som fastnat i denna kropp. Något som faktiskt håller mig kvar är hoppet om att det blir bättre så fort jag flyttar hemifrån. Blir det inte bättre då vet jag inte vad jag gör. Måste prata med någon. Är rädd att sjunka ännu djupare. Är rädd. Håller hoppet uppe. Ljuset finns någonstans där ute, jag bara måste hitta det. För som sagt, hoppet är det sista som lämnar oss. Nä, nu får jag avsluta detta lite mer positivt. Jag ska fortsätta nu att titta på en tv-serie och glömma bort verkligheten för en stund. För om det finns något som gör mig riktigt glad så är det en riktigt bra tv-serie eller något riktigt bra på Youtube.
 
Jag har inte skrivit på typ en vecka. Jag var glad och mådde okej, men nu är allt typ skit igen 🥀🥀🥀

Nu var det ett tag sedan

Nu har jag inte skrivit något här sedan den 27 april. Ärligt så har jag inte haft något att skriva om. Dessutom inte haft tid. Humöret har som vanligt gått upp och ner. En del dagar värre än de andra. En sak jag börjat förstå är att jag mår alltis sämre när jag är i närheten av min familj/föräldrar. Jag vet att det låter konstigt, men jag blir alltid sårad av dem. De gör ju inte det med vilje, antar att de alltid vill mig väl. Jag är så överkänslig tar åt mig av varenda sak. Vi ska alltid bråka och då kommer min ångest. Den där tunga otroligt jobbiga känslan. Därför är det alltid bäst att hålla sig undan. Alltid när jag är själv mår jag bättre. Förstår inte riktigt vad det är. Det är som att de triggar fram ångesten i mig. Superkonstigt.
 
Jag vill bara vara ensam, allt känns lugnare då och jag blir inte arg eller ledsen över vad någon säger. Jag är inte direkt glad i närheten av dem. Sorligt, men sant.
 
Bild från We Heart It.

Tidigare inlägg